söndag 11 september 2016

Vissa dagar är svårare än andra...

I dag är det 2 år sen... 2 år sedan sen min sista graviditet ..den dagen vi förlorade vår 3:e bebis...och jag hamnade på operations bordet igen...arg, rädd, vilsen & otroligt ledsen...min största rädsla blev verklighet...och åter igen förändrades vårat liv...
Förra året skrev jag texten nedanför. ..jag önskar att ett år hade förändrat hur jag känner...men orden jag skrev då är lika sanna i dag...och därför lämnar jag er med dem igen:

"1 år har i dag gått, sen min största rädsla besannades..den förödande dagen när jag drabbades av utomkvedshavandeskap #2..Den dagen mina mardrömmar blev verklighet....den dagen konsekvenserna blev permanenta..den dagen jag insåg att jag kanske aldrig skulle kunna ge min man ett barn..att bara medicinska insatser nu kunde hjälpa oss...drömmar som gick i kras...hopp som försvann...smärta..tårar..oro..ångest..acceptans?

Ett år har gått...men jag står kvar..I en ny verklighet...med samma tankar...med samma tårar...med samma längtan....i samma mardröm..."