När jag började skriva denna blogg så hade mitt liv vänts upp och ner på..totalt! Som resultat av ett trauma, vår första förlorade graviditet, nästan förlorandet av mitt liv, så tappade jag fotfästet...inte frivilligt...men det skedde ändå...
I flera års tid kämpade jag med att försöka hitta tillbaka till den person jag tidigare varit...den starka personen jag alltid sett när jag kollat i spegeln...men oavsett hur mycket jag kämpade ibland så kändes det lönlöst...så fort jag började må bättre så kom det ett nedslag...1 missfall andra graviditeten...ytterligare ett utomkveds vid 3e graviditeten...om och om ingen rasade min värld...och det kändes aldrig som det skulle ta slut på eländet...
Eländet fortsatte med IVF...14 försök orkade jag/vi med...trots att alla läkare sade att allt såg bra ut, så fungerade det inte för oss...och min kropp & min själ orkade inte mer.... det var dags att ta ett beslut! Sommaren 2017 bestämde vi oss för att påbörja adoption processen & lämna IVF bakom oss!
Redan bara någon månad efter vi tagit detta beslut så kände jag att jag började må bättre....att kunna gå vidare...och att äntligen kunna lita på att vi faktiskt skulle bli föräldrar, någon gång o framtiden! För så var det ju...Allt annat vi genomgått gav oss aldrig ett barn...bara misär..men med adoption så visste vi att vi till 100% äntligen skulle bli föräldrar! Och detta var en sån otrolig lättnad! Och något som gav oss hopp igen! Hopp om livet....Hopp om framtiden!!
( HÄNVISAR NU TILL ADOPTIONS FLIKEN I BLOGGEN DÄR NI KAN LÄSA OM HELA ADOPTIONS PROCESSEN!)
I Oktober 2018, efter 5 års kämpande, så blev vi äntligen föräldrar & hämtade hem vår fantastiska dotter!
Att få vara mamma till denna underbara tjej är en ära & en känsla jag aldrig kunnat förstå innan! En obeskrivlig kärlek...
