NYÅRS ÖNSKAN!

Jag har egentligen allt man kan önska
En underbar familj, fantastiska vänner och ett jobb jag älskar! Och faktiskt mycket mer än så...2015 har varit ett år fyllt mef många äventyr & fantastiska upplevelser. .men trots detta så längtar man efter det man inte har!
Jag vill tacka er alla som har läst & följt min blogg i år- över 16000 besökare! Helt ofattbart men en underbar känsla!
Jag lämnar er nu med en liten dikt ja skrivit & blickar framåt mot ett ännu bättre 2016!

Snart 14 år tillsammans
Och en kärlek så stark!
Med en önskan
Om en enda liten spark...

Ytterligare ett år har gått
Och vår önskan vi ännu inte fått
Vi längtar sååå efter Dig
Då 3 innan, lämnat stor sorg efter sig

Nu när 2015 går mot sitt slut
Hoppas vi att 2016
Är året då du tittar ut!

Gott nytt år alla vänner
Även till er som jag inte känner

Nu är de jul igen, o nu är de jul igen...

Nu närmar sig julen med storm steg & så även slutet på 2015! Dom flesta har julpyntat sina hem & påbörjat förberedelser inför julmiddagen. Kanske till och med klätt granen. Barnen har skrivit sina önskelistor och skickat till tomten..föräldrar & släkt springer runt som galningar och försöker hitta alla julklappar på tomtens önskelista!

Själv älskar jag julen och allt det innebär... det är en otrolig mysig tid tycker jag! Speciellt om det är snö ute! Jaa, det är en tid på året som gör mig lycklig helt enkelt!
Men med jul & nyår kommer också en påminnelse om vad som inte blivit under året...
Att Vår enda Jul önskan om att bli föräldrar inte slog in detta året heller...och det är otroligt tufft!...ju mer tid som går desto tuffare blir de....Trots att vi har gjort mycket roligt under året så har det jobbiga varit övervägande....Bland de absolut svåraste var att flera av mina närmsta vänner blev gravida nästan samtidigt. ..och har nu fått barn nästan samtidigt...och trots att ja gläds åt dem, så blir ja otroligt ledsen att vi inte får uppleva detta...och att jag inte får dela denna fantastiska tid tillsammans med mina vänner! Och de tär på mig..varje dag...mer och mer...och när man tror att hjärnspökena äntligen börjar försvinna, så gör dom sig påminda på ett eller annat sätt!

Men jag ska försöka göra som jag gjort hela året...blicka framåt. ..och fortsätta hoppas att nästa år blir de året vi Äntligen blir föräldrar...de året jag äntligen får äran att bli mamma...och ge min man och familj den julklapp dom önskat sig i många år...

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!
Kramar Gita

Ofrivilliga vänner

Halloj kära läsare,
Jaa, som ni vet & förstår så är denna resan en otrolig känslomässig resa med många faktorer som man dagligen påverkas av...inte bara för oss, men även för alla runt omkring oss!
För mig är nog det svåraste att man hela tiden slits mellan HOPP & FÖRTVIVLAN: Hoppet om att en dag bli mamma....och förtvivlan när det inte blir så!

Det finns en hemsida som heter Fruktbarhetsträdet där det står otroligt mycket klokt för alla som genomgår denna resan eller för er som försöker förstå vad era vänner/familjemedlemmar/kollegor osv. går igenom. Jag rekommenderar starkt att ni kikar på den :)

Anna Hansson skriver att denna resan har givit henne flera ofrivilliga vänner...och precis så känner jag! Varje dag...Att dessa ofrivilliga vänner finns i mitt liv: Hopp, Ovisshet, sannolikhet & statistik, skräck och sorg! Vissa dagar är dom mer påtagliga än andra...Men dom finns alltid...och dom är annorlunda...I vanliga fall kan man ju välja sina vänner...men under denna resan tilldelas man dem utan att ha något att säga till om! Och tro mig, dom här vännerna är inte vänner man vill ha...Men som Anna skriver så är det enklare att göra dom till vänner än att låtsas som om dom inte finns...för det gör dom...Dumma ofrivilliga vänner!

❤ När tårarna faller ❤

I bland faller tårarna flera gånger om dagen..utan att ngt speciellt har hänt eller givet dem orsak...men ändå rinner dom ner längst mina kinder.. på jobbet..I bilen...på torget...på semestern ...Ja dom bara dyker upp, i tid och otid
..och det är bara att låta dom falla...för oavsett hur mycket jag försöker, så går dom inte att stoppa ...och oavsett hur mycket jag vill att allt ska sluta göra så ont...så gör det inte det...
så medans tårarna fortsätter att falla... lever ja vidare med förhoppningen att dom en dag faller av glädje...inte bara av sorg!

NÄR MARDRÖM BLIR TILL VERKLIGHET

1 år har i dag gått, sen min största rädsla besannades..den förödande dagen när jag drabbades av utomkvedshavandeskap #2..Den dagen mina mardrömmar blev verklighet....den dagen konsekvenserna blev permanenta..den dagen jag insåg att jag kanske aldrig skulle kunna ge min man ett barn..att bara medicinska insatser nu kunde hjälpa oss...drömmar som gick i kras...hopp som försvann...smärta..tårar..oro..ångest..acceptans?

Ett år har gått...men jag står kvar..I en ny verklighet...med samma tankar...med samma tårar...med samma längtan....i samma mardröm...

Våran Sommar/Semester

Hej Kära Läsare,
Jag hoppas ni har haft en underbar sommar!För oss blev det en fantastisk resa till Irland, långhelg i Båstad med massa tennis,dagstur till Smögen & Nordens Ark, båtutflykter med fiskning & bad, samt sommar kvällar med vänner & familj!Allt som allt, trots en del dåligt väder, så hade vi en bra sommar :) Jag har inkluderat lite bilder nedan!

Fortfarande bara 2...

Hej allihop
Ja tiden den går och går men nu är det äntligen semester! Oj så ja har längtat! Tyvärr har väl inte min första vecka varit direkt varm o somrig...höstig är nog en bättre beskrivning...Brrr. ..ja vi får hoppas att värmen snart hittar hit igen :)
Med sommar och semester så kommer också många tankar och våran längtan efter att bli föräldrar blir mer och mer påtaglig! Vart man än går eller vänder sig, ser man barn & barn familjer....på torget...på stranden...på restaurangerna...Jag trodde verkligen att detta skulle vara våran sommar! Sommaren där vi äntligen blivit 3...promenader med barnvagn...familje utflykter...Liseberg med en egen bebis...eller i alla fall den sommaren där jag också fick går runt och visa upp min fina mage...men så blev de inte denna sommaren heller...o det gör mig ledsen...arg...besviken..för mig, för oss, för alla underbara som håller hoppet uppe för oss...

Men vad kan jag göra? Ingenting...förutom att fortsätta hoppas...hoppas att snart MÅSTE de väl ändå vara våran tur...När vi 2 blir 3...Och mitt liv äntligen blir komplett...

Ha en trevlig semester allihopa

Kram på er! 

MAJ MÅNAD!

Hej Svejs Kära läsare,
Ja nu har de gått över en månad sen ja skrev sist så jag tänkte att det var dags för en uppdatering!
Maj månad har definitivt varit en månad av firande.Födelsedags firande för min fina mamma, 2 kollegor på min gamla arbetsplats, 4 på min nya och nu senast, Min egen Födelsedag!
Jag blev ordentligt firad på min dag med fika & glass med 2 av mina bästisar,middag med mina föräldrar och kaffe & efterätt med mina föräldrar och bror! Och så fick ja massa presenter!
Ja, ja vet..jag är jätte bortskämd!
Det enda som saknades på min dag var att min kära make inte kunde närvara vid kalaset pga sin brandmans jour! Men vi hade otroligt mysigt ändå & Micke hade köpt jätte fina röda rosor till mig när han kom hem från jobbet och vi fick en stund tillsammans på kvällen! Ja, hela dagen var verkligen fantastisk och jag är otroligt lyckligt lottad som har en sån fin familj & underbara vänner! 256 gratulationer på fejan- inte illa tycker ja :)

Sen förra helgen åkte jag och 7 vänner på en övernattnings resa till Tylösand och de va fantastiskt roligt! God mat, många skratt och otroligt trevligt!

Men trots allt detta roliga firande så var denna födelsedagen svår för mig...speciellt veckorna innan.
För dom som känner mig så vet ni att jag älskar att fylla år och fira min födelsedag med fest & skoj!Och jag har aldrig haft någon ålders noja eller ångest inför den. Men i år kom den,kraftigt! 36 år gammal. ..närmare 40 än 30...inga barn. ..jätte jobbigt kändes de...mer än i vanliga fall...de blev så definitivt på ngt sätt..att vi är sist med att bli föräldrar...att alla hinner före oss även dom som är 10 år yngre än oss...Jaa..jobbigt kändes de...

Men när dagen sen var här...& det blev så mycket firande...så kunde jag slappna av & verkligen njuta av alla festligheterna...och glömma allt annat en stund...

Sammanfattningsvis får jag nog säga att maj varit en bra månad med fler positiva upplevelser än negativa...trots vissa motgångar & ledsamheter!
Nu ser jag fram emot en underbar sommar....som än så länge lyser med sin frånvaro! Brrr. ..
Kram på er

Den oförglömliga dagen...

26:e April:
I dag är DEN dagen...dagen då mitt liv nästan tog slut...dagen då allt förändrades... dagen då JAG förändrades... dagen som Jag aldrig kommer glömma...dagen, som efter 2 år känns som i går...dagen som gör sig påmind varje dag...Ja, Denna dag...Denna hemska dag!

När allt brister...

Vad gör man när man känner att allt brister?...När man känner att oavsett hur hårt man kämpar för att må bättre,så händer det ständigt något som gör att man mår sämre?..Varför kan jag aldrig får vara HELT lycklig eller glad...och bara njuta av mitt liv som faktiskt egentligen är ganska underbart..

Under Påsk helgen publicerades en artikel i vår lokala tidning där det stod om min Lex Maria anmälan.Det stod att Socialstyrelsen/IVO ansåg att dom nödvändiga förändringarna hade gjorts av min behandlade mottagning och att fallet nu avslutats!..AVLSLUTATS!!?? Hur är det möjligt? Och vadå förändringar?detta handlade ju om en medicinsk felbedömning!! Och ändå värre:Varför fick min familj & jag läsa om detta först i tidningen? Varför hade ingen informerat oss?..Jag vet att vi har tryckfrihet i sverige & att Lex maria anmälningar är offentliga handlingar!Men ngn kunde informerat mig..IVO...chefen på mottagningen...Ja någon!

Jag är så oerhört ledsen att min familj var tvungen att läsa detta i tidningen...har dom inte haft det jobbigt nog? Har inte jag och min man det...

Så vad gör man?När tårar & ilska inte längre räcker till...när allt man kämpar för känns förgäves...när de brister...Inom MIG...och lämnar mig helt hjälplös...

Påsk :)

Hej alla fina läsare,
Hur har ni de?hoppas ni har det bra & att ni hade en trevlig Påsk & Påsklovs vecka!
Själv var jag ledig hela 5 dagar över påsken och det var jätte skönt och välbehövligt!Trots att jag bara jobbar 75% så känner jag att jag är beroende av lite längre vila i bland Tack vare hjärnspökena! Tyvärr är dom svåra dagarna fortfarande fler än dom bra...
Påskafton tillbringade jag med min underbara familj,inklusive min kära mormor & våra släktingar från Motala!Som vanligt var det mycket god mat och många skratt! Vi har alltid så roligt i hop & det blev en sen kväll!Och som vanligt åt jag alldeles för mycket, men det tror jag hör till :)

På annandag Påsk firade vi min pappas födelsedag!Han fick äran att grilla åt oss (hihi)och åter igen hade vi en rolig kväll i hop med god mat & många skratt! Jaa...en underbar familj har jag!

Resten av helgen tillbringade jag med att försöka ta det lite lugnt!Jag njöt av min ledighet och ensamtid med min make! 

Ja det var min Påsk!Hoppas ni hade det lika bra som jag!
Kramar 

Vår känslor!

Hej Svejs,
Jaa nu har det gått alldeles för länge sen mitt senaste inlägg!! Men, Jag har kommit fram till att det inte är en bra idé att skriva när jag är arg eller ledsen..blir så otroligt negativt då! Så i dag har jag beslutat att skriva ett positivt inlägg...ja så positivt jag kan i alla fall!

Våren är här!Eller, Ja så kändes det i veckan i alla fall! Solen sken även tidigt på morgonen när jag åkte till jobbet & när jag jobbade kväll så var den där när jag vaknade! Och jag vet inte hur ni känner, men för mig så hjälper det mig otroligt mycket att få lite solsken! Det gör mig glad & gör att dagen går lite lättare..Ja,det låter klychigt men den lyser upp vardagen...som faktiskt varit ganska grå & tråkig hela "vintern"...

Och när vårkänslorna kommer, så blir jag även påmind om hur underbart mitt liv faktiskt är, trots alla tråkigheter & motgångar! Jag har mycket att vara glad för i mitt liv...Jag har en underbar make, som stöttar mig, tar hand om mig & älskar mig mer än jag säkert förtjänar i bland! Han får mig att skratta flera ggr/dag & vi brukar skoja om att om ngn satte upp en kamera i vårat hem,så hade dom nog skrattat ihjäl sig...för vi är riktiga töntar i bland..dansar runt & sjunger...har tusen olika smeknamn på varandra ☺

Sen har vi min underbara familj som också stöttar mig & tar hand om mig..som alltid försöker få mig att må bättre när jag känner mig nere! Och som alltid finns till hands när jag/vi behöver dom & erbjuder alltid sin hjälp om det är ngt vi behöver hjälp med!Ja,fantastiska är dom!

Och vi får absolut inte glömma alla mina underbara vänner (även mina kollegor)!!!... som verkligen gör allt för att hjälpa mig. ..I bland känns det till och med som om dom sätter sina egna problem åt sidan bara för att finnas där för mig i mina hemska stunder...Jaa..ja har sån tur som har ett sånt otroligt nätverk runt omkring mig!
Och utöver alla dessa underbara människor så har ja ju även ett jobb jag älskar,ett mysigt hus,2 bilar & möjligheten att resa utomlands nästan varje år! Jaa, hur många kan säga att dom har så mycket egentligen?? Riktigt bortskämd är jag!
Men precis som för många andra, så vill man nästan alltid ha något som man inte redan har...och så är det ju för Mig med det vet ni ju!
Men just i dag så tänker jag njuta av att solen är framme! Och hoppas på att framtiden kanske faktiskt kommer vara lite ljusare....
Kram på er!

Sjukvården!

Jag har alltid älskat mitt jobb! Jaa..ja blir glad av att gå in på sjukhuset!!Trots att det varit många svåra, jobbiga, ja till och med hemska dagar under åren..och att det finns mycket som behöver förändras inom svensk sjukvård.. så ser jag nästan alltid fram emot att få gå och jobba!Det är något alldeles speciellt med att kunna hjälpa människor...att bidra med något...oavsett hur stor eller liten bidraget är..de får en att må bra!..Det får MIG att må bra :)

Och För mig har mitt arbete arbete även givit mig ett förtroende för sjukvården!..för mina kollegor..läkare,sjuksköterskor,undersköterskor m.fl...Man känner sig trygg i att ens kollegor kan de dom arbetar med,oavsett område..man förlitar sig på deras kunskap helt enkelt!..

Så när man själv blir sjuk så förlitar man sig på att alla som tar hand om en,vet vad dom sysslar med: När jag har svårt att andas så förlitar jag mig på att mina lung läkare vet hur dom skall ta hand om mig...när jag har ont i magen efter mina operationer så förlitar jag mig på att kirurgerna tar hand om mig...och när jag varit gravid,så förlitade jag mig på att gynekologerna skulle ta hand om mig! Och i detta har jag alltid funnit en trygghet..Ja,ett förtroende helt enkelt för den kunskapen personalen har inom det område dom arbetar med!

Men i höstas slets denna tryggheten i från mig..i från oss..Gynekologen som vi förlitat oss på gjorde ett sådant katastrofalt misstag under min graviditet att jag nu inte kan få barn på naturligt sätt!Och jag är arg..Otroligt arg!Varför var han så nonchalant? Varför skötte han inte sitt jobb så jag sluppit genomgå detta?varför hände detta mig?VARFÖR VARFÖR VARFÖR!! 

Känner mig besviken...och otroligt sviken...att sjukvården som jag förlitar mig på dagligen..och som jag vet kan fungera så väl...inte fungerade när jag behövde den som mest...

Många har frågat varför jag inte stämt läkaren..och visst, tanken har slagit mig.. men det fungerar inte så här i sverige..ärendet är anmält till Socialstyrelsen Lex Maria & att han fick sparken!.. och detta ger mig lite tröst..tröst att någon annan förhoppningsvis slipper utsättas för hans misstag...

Sååå..Älskar jag fortf mitt jobb?Absolut! Är jag ledsen & besviken & arg att sjukvården svikit mig?Självklart! Kommer jag någonsin känna trygghet & tillit för gynekologer igen?troligtvis inte....

Men att vara arg suger mycket energi...energi som ja behöver till annat...för att ta mig igenom detta...för att gå vidare..

Så där är jag nu....en dag i taget :)

Längtan...

Längtan...är något ja tror dom flesta av oss känner någon gång i livet..eller kanske helt enkelt varje dag när vi vaknar...
När jag var yngre var min längtan att bli kär!(en av dom i alla fall)..Så där löjligt kär,som i filmer..när de gör så där ont i magen varje gång man ser personen att man inte vet vart man ska ta vägen!!..Ja en underbar längtan...och vid 22 års ålder träffade ja min man & fann denna kärleken!Och då förändrades min längtan till en massa annat..längtan efter Ett liv tillsammans...att flytta i hop..köpa hus..gifta oss! Och genom åren har alla dessa längtanden besannats, en efter en! Efter vi hade gift oss kom ytterligare en längtan -att bli föräldrar! Att vi 2 skulle bli 3 eller flera..en längtan som faktiskt inte funnits där tidigare..I alla fall inte som mer än en tanke eller ett samtals ämne..men nu var de verkligen en längtan...inom mig!..Inom oss!
Och vad händer när ens längtan aldrig besannas?..När den finns där varje dag men de blir aldrig av..När man 3ggr fått upp hoppet om att bli föräldrar men de inte blir så...blir längtan mindre med tiden?Eller enklare? Nej, den äter upp en..sakta men säkert...som en känslomässig binnickemask...Ja så känns de!Min längtan att bli mamma & och kunna ge min man ett barn. .och glädjen av att se honom bli pappa..Ja den längtan gör fysiskt ont..varje dag..o för varje dag blir den värre. .och gör mer ont!
Många har frågat hur ja hanterar detta..hur VI hanterar de...Ja, ja vet inte riktigt hur vi gör..men på ngt sätt får vi de att fungera..tillsammans!För vad är alternativet? Att ge upp?Nej,de e ja för envis för!!Visst, jag har dagar där ja knappt klarar av att gå ur sängen!Men så finner man ngt litet som ger en en glimt av hopp..o så lever man vidare!..Men Jag tar de dag för dag..vissa dagar klarar ja inte av att se en bebis..eller alla bilder & statusar mina vänner skriver...eller träffa mina gravida kompisar!Vissa dagar är ja otroligt ledsen & andra bara arg och bitter! Och vissa dagar går de ganska bra! När jag inte jobbar försöker jag fylla våra dagar med att göra roliga saker: träffa vänner,familj, gå ut i äta middag,gå på fest osv..skingra tankarna!
Och förhoppningsvis kommer denna längtan också besannas någon dag...snart hoppas jag...Åh vad ja längtar!
Kram på er

Alla Hjärtans Helg!

Hej Kära Läsare,
I morse insåg jag att jag inte skrivit på en hel vecka! AH...vart tar tiden vägen?
Först tänkte jag att jag skulle skriva om alla svåra stunder som varit under veckan..den otroligt jobbiga undersökningen jag gjorde i tisdags men som gick förvånansvärt bra...eller om alla känslor som uppstår inför Alla Hjärtans Dag..eller dom otroligt jobbiga dagarna på jobbet..
Men så fick jag ett gott råd av en mycket klok vän..Hon sa "skriv vad du känner just i dag eller berätta vad du gjort i helgen..Ta det jobbiga senare när du har fått lite distans"....Så det är precis vad jag tänker göra! :)
Micke & Jag har haft en otrolig mysig helg.I går började vi alla hjärtans dag med fika hos mina föräldrar..de bjöds på god tårta och lite presenter!Eftermiddagen spenderades med att bara ta det lugnt. På kvällen lagade vi en god middag och drack champagne!Äntligen fick vi öppnat en av flaskorna vi fått på våran bröllopsdag!Mumsigt & Mysigt.Vi avslutade kvällen med att se på en film!Jag fick ett jätte fint kort av Micke & han fixade huvudrätten till middagen!En perfekt Alla hjärtans dag i mina ögon!
I dag har varit en riktig slappar söndag med fika hos mina föräldrar, lunch på torget och Pizza till middag! Mumsigt & Mysigt det med!

Nu har jag precis tittat klart på en film. The Lucky One med Zac Efron bla. Den var bra tyckte jag..typisk tjej film! I slutet av filmen spelades en låt som jag har hört förut, och som jag redan då blev jätte kär i. The story heter den!Jag hörde den för första gången när Sara Ramirez,Callie, I Greys Anatomy sjöng den i ett mycket emotionellt avsnitt...och när jag hörde den i kväll,var det precis som om det var meningen att jag skulle höra den låten just då..för den beskriver precis hur ja känner just nu och har känt ett tag! Så jag lämnar er med denna underbara låt med en otroligt stark text!
Var rädda om er!

Kramar Gita

HJÄRNSPÖKEN!

Hjärnan är fantastisk på många sätt...Ja hela kroppen egentligen..Men varför är hjärnan så speciell? Jo,den utgör ju till stor del vem vi är!Tankar, moraler, kunskap, humör,tal,personlighet, m.m....Ja den klarar och kan göra det mesta!!Men hur mycket tål den egentligen, innan det liksom tar "stopp"?

Hade ni frågat mig för 3 år sen,så hade jag sagt att MIN hjärna tålde vad som helst...Jaa, Att vara naiv är också hjärnans förtjänst.. men så var det i alla fall!Psykisk stark var definitivt hur jag skulle ha beskrivit mig själv och hur många nog ser mig än i dag!Jag kunde klara det mesta..Ja så tänkte jag! Men jag hade fel...helt fel...TRAUMA förändrar allt,..inte bara i hjärtat och själen,men speciellt hjärnan!Det är som om någon tar bort en del av det "vettiga" som funnits där och ersätter det med gelé...eller inget alls!Den förlorar sin förmåga att hantera vissa situationer..eller så hanterar den & reagerar på ett sätt som är helt främmande för mig.....Jag reagerar med ilska när jag är ledsen...Jag gråter utan anledning..Jag stänger av helt och har svårt att koncentrera mig i vissa situationer..jag känner mig obekväm/rädd kring andra människor!HJÄRNSPÖKEN....

I somras efter våran semester så tyckte jag faktiskt att det hade blivit bättre!Att jag kände mig som mig själv igen!Inte helt,men en bit på vägen i alla fall...Men sen så kom 11e September, och då var det som att börja om på ruta ett!Och den minsta lilla motgången nu och så tar det STOPP!

I tisdags var vi på ett läkar besök som vi väntat på i ca 5mån!Förväntnings- och förhoppningsfulla gick vi på besöket. Men redan efter en kort stund förstod jag att vi skulle vara tvungna att vänta ytterligare några månader...och då var det precis som om ngn tryckt på en knapp och min hjärna stängdes av...jag slutade lyssna..Allt jag kände var besvikelse och sorg!Tillbringade resten av eftermiddagen & kvällen med att gråta...vi grät båda två!Dagen efter blev jag sjukskriven igen 25%...

Alla säger att jag ser ut att må bra på utsidan...och det är en jäkla tur att utsidan inte speglar insidan för då hade alla sett hur jag verkligen känner mig...Trasig..som om något tagits i från mig som jag aldrig kommer att få tillbaka..en del av mig...min personlighet...min styrka...Borta för alltid!

HJÄRNSPÖKEN!

Smärta...

Ämnet smärta är något som alltid har intresserat mig! Ja ja vet, det låter konstigt..speciellt för er som inte jobbar inom sjukvården! Men tyvärr är det så att patienten med smärta, är den patienten jag dagligen stöter på! Därför bestämde jag mig tidigt att detta var ett ämne som jag ville fördjupa mig i för att bättre kunna hjälpa dessa patienter. 2007 blev jag  smärtansvarig på våran avd och efter snart 8 år är det ett ämne jag fortfarande brinner för!!
Efter min första utomkveds operation sa narkosläkaren till mig att jag i framtiden inte fick vänta med att söka vård om jag hade ont för att jag hade en otrolig hög smärttolerans. Hon sa att detta troligtvis var en av anledningar till att jag inte reagerat starkare på mina smärtor jag hade veckan innan jag blev så dålig!
Trots detta så är Smärta aldrig ngt som skrämt mig! Visst, jag har haft ont i olika delar av min kropp...ett knä, min rygg,osv....men jag har aldrig varit rädd för smärtan...framtill nu....efter 2 stora operationer, där jag upplevde outhärdlig smärta,så har min inställning till smärta förändras....Jag är nu otroligt rädd för den och jag märker att min kropp reagerar starkt på smärtor som egentligen inte bör göra så ont!(speciellt gyn relaterade smärtor).
 ...och det är otroligt jobbigt att ha ont varje dag...och svårt för andra att förstå hur man faktiskt påverkas av de....inte bara fysiskt men psykiskt också!
Och det blir absolut inte lättare när man inte blir sedd eller hörd när man uttrycker sin oro för smärta....
Denna veckan har jag varit på 2 läkar besök. Vid det ena uttryckte jag att jag var rädd för smärtan inför kommande ingrepp...men jag fick inget gehör...o vad händer då? Jo nu är jag ändå mer rädd för smärtan och otroligt ledsen...hjälplös...arg...besviken...
Ja...smärta e skit oavsett vilken form den tar! Blah..
Så Till alla er som lever med smärta dagligen....kämpa på!..ja hoppas verkligen att ni får den hjälp ni förtjänar...
Jag önskar er alla en trevlig helg!
Kramar

Jobbig vecka...

Denna veckan har varit riktigt jobbig! Jag har gråtit mycket,flera ggr/dag..Varför har ja varit mer ledsen än vanligt?Jaa säg de!
Kanske för att nästa vecka väntar 3 läkar besök?lite extra stressigt på jobbet kanske?.Ja vem vet!
Arbetsveckan avslutades bra i alla fall med fredags fika med mina vänner!Och nu väntar en mysig kväll med min man & en mysig helg med flera roliga aktiviteter!
Avslutar med en liten fredags fräckis :)
I går läste jag o min kompis om dom 10 mest populära semlorna i år.Bla var det en som hette MUMLA- en blandning av en muffins & semla. Så i dag berättade jag det för min man för ja tyckte de lät så roligt! Tänk o gå fram på kafét o beställa en mumla! Då sa han "så om man gör en spin på våffla, då blir de ju muffla, eller??"...Jaa. ..
Och med de önskar ja er en trevlig helg!! :)

Anmälan!

Hej hej
I går fick jag äntligen tummen ur och skrev klart min skadeanmälan till LÖF! Skall snart kila i väg för att posta den!! Precis som allt annat så har de varit svårt att försöka beskriva/förklara hur det känns att befinna sig i denna tröstlösa situation..hur de har påverkat mig/oss både fysiskt och psykiskt...framtida konsekvenser osv.! Blir otroligt arg när ja tänker på att det inte hade behövt vara så här om min läkare varit lite mer noggrann och inte så nonchalant!Ahhh..I bland vill ja bara skrika! Acceptans, va e de??
Ja livet går vidare...Och som tur är så har ja mycket att glädjas åt i mitt liv...ja måste bara påminna mig själv om de i bland när allt känns fördjävligt! Lättare sagt än gjort...
Kram på er

ORD SÅRAR!

Dom senaste åren så har ja fått en ny "vän"..en "vän" ja aldrig haft förut men som gör mig vansinnig i bland och orolig i bland! Hon heter ÅNGEST!
I början hade jag svårt att sätta ord på denna känslan ja fick..varför var ja helt plötsligt rädd för att göra saker?att träffa folk?varför kände ja mig orolig inför nya sociala situationer? JAG,den mest sociala personen folk känner (enligt mina vänner)..Varför hade jag så svårt för att anpassa mig om dagens planer ändrades?
Enligt min kurator så handlar det om kontroll!Att den dagen jag nästan dog så förlorade jag all kontroll..över min kropp..över allt..och därför kräver min hjärna nu en annan struktur/kontroll..och när den försvinner,så får jag ångest & har svårt för att hantera vissa situationer! Jaa...som vanligt så stämmer ju den förklaringen helt och hållet...
Det är först nu som jag nog egentligen insett varför ångesten gör sig mer påmind i vissa situationer,speiellt nya! ...För att i nya situationer och med nya människor så är ja rädd!!..rädd för den där frågan eller kommentaren :"varför har ni inga barn?"Eller som personen på festen för 2v sen sa "Va glad att du inte har några barn för då sllipper du ordna barnvakt!"
Vet ni hur ont dessa kommentarer gör? Och varför tror folk att det är ok att säga så??(speciellt till någon man precis träffat!) Ni skulle väl aldrig gå fram till någon och fråga "Varför är du så fet?" Eller???
Jag förstår att när man själv har barn och är mitt upp i denna lyckan att det kanske är naturligt att prata om barn...och om personen ni pratar med tar upp ämnet, visst!..Men snälla tänk er för!Ni har ingen aning om vad personen framför er går igenom...Eller har gått igenom...tjej eller kille,spelar ingen roll!
Ord sårar...något fruktansvärt! :(

Kramar Gita 

2 Underbara helger!

Förra lördagen var vi på 30 års fest!Min finaste vän firade sin födelsedag och bjöd på en otroligt trevlig kväll med god mat och många skratt!Brorsan och jag var i samma lag under en av quizzerna, men det gick inte så bra för oss :) Dock hade vi väldigt roligt!

I går gifte sig en av mina bästa killkompisar med sin underbara tjej av många år! Vi hade äran att närvara vid den underbara vigseln i Bohus fästning och festen som följde och som pågick långt in i natten! Underbart var de! Bröllopstårtan/cupcake tårtan som ja gjort var en success- alltid upplyftande med beröm!

Detta bröllopet är de första jag och min man varit på sen vi hade vårat underbara bröllop för drygt 2 år sen..och man blir snabbt påmind om denna dag! Nervositeten när dörrarna i kyrkan öppnades och jag och pappa gick mot Micke..glädjen över att bli man och fru..den underbara festen med familjen & våra vänner. .alla fina tal...ALL KÄRLEK!

Och nu vill jag faktiskt slå ett slag för just detta - Den ÄKTA kärleken! Alla förtjänar denna kärlek! Och jag lovar, den finns! Ni som hittat den vet hur den ser ut..ni som fortfarande letar, kommer känna igen den när den hittar er :)❤

Och med de vill jag önska er alla en trevlig vecka! Kramar Gita 

Hej Allihopa,
Ville bara önska er en trevlig vecka och hoppas ni hade en trevlig helg! Själv hade jag en jätte mysig helg-delar med mig av lite detaljer senare!Håller även på att skriva den sista informationssidan, utomkveds #2! Ingsåg att jag kanske skulle skrivit klart alla dessa sidor INNAN jag publicerade bloggen, men jaja...efterklok ni vet :)
Ha de bäst
Kramar

Flikar/Sidor!

Nu har jag äntligen skrivit klart MIN HISTORIA så att ni kan läsa vad som hände vid mitt 1a Utomkvedshavandeskap.
Har även lagt till lite information om Utomkveds och även en Kontakt flik om ni vill skriva till mig privat!
Det kommer även komma fler flikar med mer information!
Trevlig Helg

HALLOJ!

Jag lovade ju att ja skulle skriva varje dag och som ni ser har jag inte gjort de! Men de finns en förklaring :) Jag håller på att skriva Min historia för att ni skall kunna läsa allt om min upplevelse! Men trots att det snart har gått 2 år sen denna hemska dag,så kommer tårarna så fort jag börjar skriva och jag slungas tillbaka precis som om det hände i går! Därför tar det lite tid...så ja ber er att ha lite tålamod..Den som väntar på något gott right?? :) Kramar

VÄLKOMNA!

Hej allihopa,
Va roligt att ni hittat hit! 
Jag kommer skriva om min vardag här, med inriktning på alla svårigheter jag dagligen genomgår pga att jag nästan miste mitt liv i ett utomkveds 2013 och återigen 11 sept 2014! Jag lovar att det inte bara kommer vara negativa inlägg, då det finns otroligt många glada och positiva saker i mitt liv som jag gärna vill dela med mig av ! :) 

Jag hoppas att för er som upplevt samma sak som jag, kanske kan finna stöd och förståelse för det ni varit med om genom att jag delar med mig av mina egna erfarenheter... Ett forum där ni kan lätta era hjärtan och där vi gemensamt kan hjälpa och stötta varandra!

För er som inte upplevt detta så hoppas jag att ni kanske kan få lite användbar information eller ha detta som ett forum där ni kan ställa frågor till både mig och andra ang. våra upplevelser!

SJÄLVKLART ÄR ALLA VÄLKOMNA HIT OAVSETT ERFARENHET!