Om det ändå vore ett minne blott...

För varje år som går hoppas & önskar jag att minnet av denna hemska dag ska bli mindre..att det inte skall kännas så jobbigt...att ja skall sluta se  mig själv liggandes hemma i sängen...döende...med alla känslor som var...som är...att mitt liv äntligen skall kännas normalt igen...
Men så är det inte...och de får jag leva med...

Tid läker alla sår...Eller?

I dag är det 3 år sen...3 år sen vi fick vårat 1a glädjande besked...Vår 1a graviditet...Äntligen skulle vi bli föräldrar!...Vi 2 skulle bli 3...Ja, jag minns det som om det vore i går...jag var så otroligt lycklig. ..VI var så otroligt lyckliga...
Men lyckan var kort...och den underbara tid vi trodde vi hade framför oss... förvandlades till den värsta tiden i vårat liv...den absolut värsta dagen i mitt liv hittills...och för all framtid, kommer detta minnet alltid att präglas av trauma & sorg...

Det sägs att tid läker alla sår...och jag önskar att det vore sant...men så är det inte...för ärret kommer alltid att finnas..djupt I min själ...och det kan ingen läka...inte ens tiden...

Jag är inte unik!

Många av er skulle kanske säga att jag är Unik...eller att vi alla är unika på vårt eget sett....och så är det nog...men när det gäller känslorna kring andras graviditeter, så är ja inte unik alls!....dom flesta som kämpar för att få barn känner exakt som jag...
att det är jobbigt när vänner & familje medlemmar skall ha barn när man själv kämpar, förgäves...att man känner att det är orättvisst samtidigt som man önskar att man verkligen kunde glädjas...att en gravid mage eller en ultraljudsbild kan få en att gråta i flera timmar...att minsta lilla ord eller mening kan såra en så djupt i själen att det känns som man ska gå sönder...

Boxaren Åsa Sandell har skrivit en bok (Den tuffaste ronden : en personlig historia om abort, missfall, IVF och äggdonation) där hon beskriver sin resa från abort & missfall till ivf, äggdonation & födseln av sin dotter. ..när hon var med i nyhetsmorgon så satte hon ord på exakt hur jag & andra i samma situation känner...att man "hatar" alla gravida & att man inte kan tänka på ngt annat än längtan efter att vara gravid...att när man är mitt uppe i detta så blir man som besatt av tanken på att bli gravid...och så är det verkligen...man blir helt uppslukad av dessa tankar...
Så känner jag...och många andra som jag har lärt känna under resans gång...och trots att resan fortsätter...så känner jag mig trygg i att veta...att vi är tyvärr många...och att jag inte är unik!