För varje år som går hoppas & önskar jag att minnet av denna hemska dag ska bli mindre..att det inte skall kännas så jobbigt...att ja skall sluta se mig själv liggandes hemma i sängen...döende...med alla känslor som var...som är...att mitt liv äntligen skall kännas normalt igen...
Men så är det inte...och de får jag leva med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar