Vart tog tiden vägen?

Hej mina kära läsare!
Oj va tiden går fort! Insåg precis att jag inte skrivit på nästan 4 mån! Jag lovar att jag ska bli mycket bättre på att skriva under hösten! Hmm...tror jag skrivit det förr..men jag ska verkligen försöka.... :)

Våren gick fort förbi och var otroligt tuff & krävande!

Innan jul fick jag besked att jag kommit in på Intensivvårds Specialist utbildningen som jag sökt! Jag har alltid gillat att plugga och haft ganska lätt för mig...men efter allt som hänt så var jag rädd för att min hjärna inte skulle orka med att plugga...eller att det skulle vara ytterligare ett stress moment i mitt liv...men efter råd av min kurator tillsammans med min familj och arbetsgivare så bestämde jag mig för att ge det en chans...Så efter jul påbörjade jag denna Magister utbildning...

Precis som jag hade befarat så har jag inte samma "läs huvud" som jag hade innan....och jag har kämpat hårt med tentor och omtentor, vilket jag aldrig behövt kämpa med tidigare...Och det har varit en stor utmaning att både jobba & studera 50% vardera samtidigt som vår resa att bli föräldrar har fortgått med all psykisk & fysisk påfrestning som det innebär...

Men terminen gick, och sommaren kom...och trots att jag kände mig helt slut så kändes det ändå som om något positivt ändå kommit ur detta....

För under våren så har jag även känt att jag faktiskt mår lite bättre....att jag inte längre har samma behov av att träffa min kurator...att det faktiskt kan gå flera dagar där jag känner glädje och utan att gråta...och det känns ändå bra!..Att efter 3 års tid, att livet faktiskt börjar att kännas lite enklare i bland...

men vägen hit har varit lång...med många hinder & dalar...och jag känner att jag fortfarande har långt att vandra...men mina steg känns lite lättare...och det är jag tacksam för...