Längtan...

Längtan...är något ja tror dom flesta av oss känner någon gång i livet..eller kanske helt enkelt varje dag när vi vaknar...
När jag var yngre var min längtan att bli kär!(en av dom i alla fall)..Så där löjligt kär,som i filmer..när de gör så där ont i magen varje gång man ser personen att man inte vet vart man ska ta vägen!!..Ja en underbar längtan...och vid 22 års ålder träffade ja min man & fann denna kärleken!Och då förändrades min längtan till en massa annat..längtan efter Ett liv tillsammans...att flytta i hop..köpa hus..gifta oss! Och genom åren har alla dessa längtanden besannats, en efter en! Efter vi hade gift oss kom ytterligare en längtan -att bli föräldrar! Att vi 2 skulle bli 3 eller flera..en längtan som faktiskt inte funnits där tidigare..I alla fall inte som mer än en tanke eller ett samtals ämne..men nu var de verkligen en längtan...inom mig!..Inom oss!
Och vad händer när ens längtan aldrig besannas?..När den finns där varje dag men de blir aldrig av..När man 3ggr fått upp hoppet om att bli föräldrar men de inte blir så...blir längtan mindre med tiden?Eller enklare? Nej, den äter upp en..sakta men säkert...som en känslomässig binnickemask...Ja så känns de!Min längtan att bli mamma & och kunna ge min man ett barn. .och glädjen av att se honom bli pappa..Ja den längtan gör fysiskt ont..varje dag..o för varje dag blir den värre. .och gör mer ont!
Många har frågat hur ja hanterar detta..hur VI hanterar de...Ja, ja vet inte riktigt hur vi gör..men på ngt sätt får vi de att fungera..tillsammans!För vad är alternativet? Att ge upp?Nej,de e ja för envis för!!Visst, jag har dagar där ja knappt klarar av att gå ur sängen!Men så finner man ngt litet som ger en en glimt av hopp..o så lever man vidare!..Men Jag tar de dag för dag..vissa dagar klarar ja inte av att se en bebis..eller alla bilder & statusar mina vänner skriver...eller träffa mina gravida kompisar!Vissa dagar är ja otroligt ledsen & andra bara arg och bitter! Och vissa dagar går de ganska bra! När jag inte jobbar försöker jag fylla våra dagar med att göra roliga saker: träffa vänner,familj, gå ut i äta middag,gå på fest osv..skingra tankarna!
Och förhoppningsvis kommer denna längtan också besannas någon dag...snart hoppas jag...Åh vad ja längtar!
Kram på er

Alla Hjärtans Helg!

Hej Kära Läsare,
I morse insåg jag att jag inte skrivit på en hel vecka! AH...vart tar tiden vägen?
Först tänkte jag att jag skulle skriva om alla svåra stunder som varit under veckan..den otroligt jobbiga undersökningen jag gjorde i tisdags men som gick förvånansvärt bra...eller om alla känslor som uppstår inför Alla Hjärtans Dag..eller dom otroligt jobbiga dagarna på jobbet..
Men så fick jag ett gott råd av en mycket klok vän..Hon sa "skriv vad du känner just i dag eller berätta vad du gjort i helgen..Ta det jobbiga senare när du har fått lite distans"....Så det är precis vad jag tänker göra! :)
Micke & Jag har haft en otrolig mysig helg.I går började vi alla hjärtans dag med fika hos mina föräldrar..de bjöds på god tårta och lite presenter!Eftermiddagen spenderades med att bara ta det lugnt. På kvällen lagade vi en god middag och drack champagne!Äntligen fick vi öppnat en av flaskorna vi fått på våran bröllopsdag!Mumsigt & Mysigt.Vi avslutade kvällen med att se på en film!Jag fick ett jätte fint kort av Micke & han fixade huvudrätten till middagen!En perfekt Alla hjärtans dag i mina ögon!
I dag har varit en riktig slappar söndag med fika hos mina föräldrar, lunch på torget och Pizza till middag! Mumsigt & Mysigt det med!

Nu har jag precis tittat klart på en film. The Lucky One med Zac Efron bla. Den var bra tyckte jag..typisk tjej film! I slutet av filmen spelades en låt som jag har hört förut, och som jag redan då blev jätte kär i. The story heter den!Jag hörde den för första gången när Sara Ramirez,Callie, I Greys Anatomy sjöng den i ett mycket emotionellt avsnitt...och när jag hörde den i kväll,var det precis som om det var meningen att jag skulle höra den låten just då..för den beskriver precis hur ja känner just nu och har känt ett tag! Så jag lämnar er med denna underbara låt med en otroligt stark text!
Var rädda om er!

Kramar Gita

HJÄRNSPÖKEN!

Hjärnan är fantastisk på många sätt...Ja hela kroppen egentligen..Men varför är hjärnan så speciell? Jo,den utgör ju till stor del vem vi är!Tankar, moraler, kunskap, humör,tal,personlighet, m.m....Ja den klarar och kan göra det mesta!!Men hur mycket tål den egentligen, innan det liksom tar "stopp"?

Hade ni frågat mig för 3 år sen,så hade jag sagt att MIN hjärna tålde vad som helst...Jaa, Att vara naiv är också hjärnans förtjänst.. men så var det i alla fall!Psykisk stark var definitivt hur jag skulle ha beskrivit mig själv och hur många nog ser mig än i dag!Jag kunde klara det mesta..Ja så tänkte jag! Men jag hade fel...helt fel...TRAUMA förändrar allt,..inte bara i hjärtat och själen,men speciellt hjärnan!Det är som om någon tar bort en del av det "vettiga" som funnits där och ersätter det med gelé...eller inget alls!Den förlorar sin förmåga att hantera vissa situationer..eller så hanterar den & reagerar på ett sätt som är helt främmande för mig.....Jag reagerar med ilska när jag är ledsen...Jag gråter utan anledning..Jag stänger av helt och har svårt att koncentrera mig i vissa situationer..jag känner mig obekväm/rädd kring andra människor!HJÄRNSPÖKEN....

I somras efter våran semester så tyckte jag faktiskt att det hade blivit bättre!Att jag kände mig som mig själv igen!Inte helt,men en bit på vägen i alla fall...Men sen så kom 11e September, och då var det som att börja om på ruta ett!Och den minsta lilla motgången nu och så tar det STOPP!

I tisdags var vi på ett läkar besök som vi väntat på i ca 5mån!Förväntnings- och förhoppningsfulla gick vi på besöket. Men redan efter en kort stund förstod jag att vi skulle vara tvungna att vänta ytterligare några månader...och då var det precis som om ngn tryckt på en knapp och min hjärna stängdes av...jag slutade lyssna..Allt jag kände var besvikelse och sorg!Tillbringade resten av eftermiddagen & kvällen med att gråta...vi grät båda två!Dagen efter blev jag sjukskriven igen 25%...

Alla säger att jag ser ut att må bra på utsidan...och det är en jäkla tur att utsidan inte speglar insidan för då hade alla sett hur jag verkligen känner mig...Trasig..som om något tagits i från mig som jag aldrig kommer att få tillbaka..en del av mig...min personlighet...min styrka...Borta för alltid!

HJÄRNSPÖKEN!

Smärta...

Ämnet smärta är något som alltid har intresserat mig! Ja ja vet, det låter konstigt..speciellt för er som inte jobbar inom sjukvården! Men tyvärr är det så att patienten med smärta, är den patienten jag dagligen stöter på! Därför bestämde jag mig tidigt att detta var ett ämne som jag ville fördjupa mig i för att bättre kunna hjälpa dessa patienter. 2007 blev jag  smärtansvarig på våran avd och efter snart 8 år är det ett ämne jag fortfarande brinner för!!
Efter min första utomkveds operation sa narkosläkaren till mig att jag i framtiden inte fick vänta med att söka vård om jag hade ont för att jag hade en otrolig hög smärttolerans. Hon sa att detta troligtvis var en av anledningar till att jag inte reagerat starkare på mina smärtor jag hade veckan innan jag blev så dålig!
Trots detta så är Smärta aldrig ngt som skrämt mig! Visst, jag har haft ont i olika delar av min kropp...ett knä, min rygg,osv....men jag har aldrig varit rädd för smärtan...framtill nu....efter 2 stora operationer, där jag upplevde outhärdlig smärta,så har min inställning till smärta förändras....Jag är nu otroligt rädd för den och jag märker att min kropp reagerar starkt på smärtor som egentligen inte bör göra så ont!(speciellt gyn relaterade smärtor).
 ...och det är otroligt jobbigt att ha ont varje dag...och svårt för andra att förstå hur man faktiskt påverkas av de....inte bara fysiskt men psykiskt också!
Och det blir absolut inte lättare när man inte blir sedd eller hörd när man uttrycker sin oro för smärta....
Denna veckan har jag varit på 2 läkar besök. Vid det ena uttryckte jag att jag var rädd för smärtan inför kommande ingrepp...men jag fick inget gehör...o vad händer då? Jo nu är jag ändå mer rädd för smärtan och otroligt ledsen...hjälplös...arg...besviken...
Ja...smärta e skit oavsett vilken form den tar! Blah..
Så Till alla er som lever med smärta dagligen....kämpa på!..ja hoppas verkligen att ni får den hjälp ni förtjänar...
Jag önskar er alla en trevlig helg!
Kramar