Smärta...

Ämnet smärta är något som alltid har intresserat mig! Ja ja vet, det låter konstigt..speciellt för er som inte jobbar inom sjukvården! Men tyvärr är det så att patienten med smärta, är den patienten jag dagligen stöter på! Därför bestämde jag mig tidigt att detta var ett ämne som jag ville fördjupa mig i för att bättre kunna hjälpa dessa patienter. 2007 blev jag  smärtansvarig på våran avd och efter snart 8 år är det ett ämne jag fortfarande brinner för!!
Efter min första utomkveds operation sa narkosläkaren till mig att jag i framtiden inte fick vänta med att söka vård om jag hade ont för att jag hade en otrolig hög smärttolerans. Hon sa att detta troligtvis var en av anledningar till att jag inte reagerat starkare på mina smärtor jag hade veckan innan jag blev så dålig!
Trots detta så är Smärta aldrig ngt som skrämt mig! Visst, jag har haft ont i olika delar av min kropp...ett knä, min rygg,osv....men jag har aldrig varit rädd för smärtan...framtill nu....efter 2 stora operationer, där jag upplevde outhärdlig smärta,så har min inställning till smärta förändras....Jag är nu otroligt rädd för den och jag märker att min kropp reagerar starkt på smärtor som egentligen inte bör göra så ont!(speciellt gyn relaterade smärtor).
 ...och det är otroligt jobbigt att ha ont varje dag...och svårt för andra att förstå hur man faktiskt påverkas av de....inte bara fysiskt men psykiskt också!
Och det blir absolut inte lättare när man inte blir sedd eller hörd när man uttrycker sin oro för smärta....
Denna veckan har jag varit på 2 läkar besök. Vid det ena uttryckte jag att jag var rädd för smärtan inför kommande ingrepp...men jag fick inget gehör...o vad händer då? Jo nu är jag ändå mer rädd för smärtan och otroligt ledsen...hjälplös...arg...besviken...
Ja...smärta e skit oavsett vilken form den tar! Blah..
Så Till alla er som lever med smärta dagligen....kämpa på!..ja hoppas verkligen att ni får den hjälp ni förtjänar...
Jag önskar er alla en trevlig helg!
Kramar