I nöd & lust

Vår Bröllopsdag var en av dom mest underbara dagarna i mitt liv! Efter 10 år tillsammans gifte jag mig med min livs kärlek! Solen sken hela dagen & det var en av dom varmaste dagarna det året. Dagen fylldes av kärlek, glädje och skratt firandes tillsammans med vår familj & närmsta vänner! Ja, ja hade inte kunnat önska mig en mer fantastisk dag!!!

Vi, som dom flesta, hade också stora planer och förhoppningar om hur livet skulle bli efter vi gifte oss. Vi hade redan gjort det mesta innan vi gifte oss: jobb, hus & bilar och många underbara resor!

Men barn var något vi väntat med..vi ville vara gifta först...nja det var nog mest jag som ville vara gift först men vi hade bestämt tillsammans att vi skulle vänta...och redan när vi åkte på smekmånad så började vi planera, längta och glädjas av tankarna på att vi förhoppningsvis snart skulle bli föräldrar....

Nu, 4 år senare, är det fortfarande bara vi 2...och vi hade aldrig kunnat ana att våra första 4 år som gifta skulle se ut så här...att vårt äktenskap skulle prövas & genomgå utmaningar som vi inte visste existerade...sjukdom, sorg, & längtan har präglat vårt liv...Vårt förhållande...Vårt äktenskap...

Men trots detta så firade vi vår 4e bröllopsdag förra veckan...och det var en fantastisk dag...och jag är otroligt Stolt att vi tagit oss hit...för tillsammans är vi starka...I nöd & lust!

Vart tog tiden vägen?

Hej mina kära läsare!
Oj va tiden går fort! Insåg precis att jag inte skrivit på nästan 4 mån! Jag lovar att jag ska bli mycket bättre på att skriva under hösten! Hmm...tror jag skrivit det förr..men jag ska verkligen försöka.... :)

Våren gick fort förbi och var otroligt tuff & krävande!

Innan jul fick jag besked att jag kommit in på Intensivvårds Specialist utbildningen som jag sökt! Jag har alltid gillat att plugga och haft ganska lätt för mig...men efter allt som hänt så var jag rädd för att min hjärna inte skulle orka med att plugga...eller att det skulle vara ytterligare ett stress moment i mitt liv...men efter råd av min kurator tillsammans med min familj och arbetsgivare så bestämde jag mig för att ge det en chans...Så efter jul påbörjade jag denna Magister utbildning...

Precis som jag hade befarat så har jag inte samma "läs huvud" som jag hade innan....och jag har kämpat hårt med tentor och omtentor, vilket jag aldrig behövt kämpa med tidigare...Och det har varit en stor utmaning att både jobba & studera 50% vardera samtidigt som vår resa att bli föräldrar har fortgått med all psykisk & fysisk påfrestning som det innebär...

Men terminen gick, och sommaren kom...och trots att jag kände mig helt slut så kändes det ändå som om något positivt ändå kommit ur detta....

För under våren så har jag även känt att jag faktiskt mår lite bättre....att jag inte längre har samma behov av att träffa min kurator...att det faktiskt kan gå flera dagar där jag känner glädje och utan att gråta...och det känns ändå bra!..Att efter 3 års tid, att livet faktiskt börjar att kännas lite enklare i bland...

men vägen hit har varit lång...med många hinder & dalar...och jag känner att jag fortfarande har långt att vandra...men mina steg känns lite lättare...och det är jag tacksam för...