Jag har alltid tyckt att jag varit en otroligt stark person! Uttåtriktad, nästan alltid glad, otroligt social och en person som verkligen njuter av livet och arbetet!Och varför inte? Innan detta hände hade jag aldrig varit med om något fruktansvärt.Jag hade ett underbart liv! Underbar familj, underbar make, underbara vänner ( Ja, ja tycker om ordet underbar!) Men man är inte så stark som man tror..I alla fall inte jag! I början så tyckte jag att allt gick ganska bra.men jag märkte förändringar hos mig själv!Varför blev ja så lätt ledsen så fort någon sa det minsta lilla "sårande"? Varför blev jag arg på mina närmsta utan någon som helst anledning egentligen? Det var inte förrän på midsommarafton,när min bror sa att han inte "kände igen mig längre" som jag förstod att det var inte bara jag som märkt att jag förändrats...även dom i min omgivning hade märkt det! Det var då jag insåg att jag inte skulle klara detta själv. Måndagen efter ringde jag och bokade tid hos en kurator vilket är det bästa beslutet jag någonsin tagit!!Hon kunde sätta ord på allt jag kännde och förklara varför!Trauma, Krisfas,Sorg, Dödsångest var några av orden hon använde för att beskriva vad jag kände!! Och allt hon beskrev och förklarade var precis så som jag kände!
SOMMAREN
Sommaren kom och jag fortsatte med mina besök hos kuratorn!Micke valde att inte följa med men varje gång jag var där så fick jag tips på hur vi tillsammans kunde hantera vissa situationer!Tex,(som jag skrev tidigare) så kunde jag bli arg utan anledning,av den minsta lilla kommentaren.Enligt kuratorn var ilska MITT sätt att reagera när jag blev ledsen, i stället för att börja gråta hejdlöst!Hon beskrev att detta var en försvarsmekanism av hjärnan för att inte totalt bryta i hop!Jag frågade hur jag skulle försöka att tänka och göra i stället för att bli arg..eller vad Micke kunde göra!Hon sa "Säg till Micke att när du blir arg, att han skall krama dig, så skall du se att det släpper nästan med en gång"! Och vet ni vad?? DET FUNKAR!Micke började krama mig varje gång jag hetsade upp mig/blev arg och efter ett tag så försvann denna reaktionen helt! Jaa,som sagt! Kuratorn har hjälpt oss jätte mycket!
Åter till sommaren....I slutet på sommaren så sa kuratorn att om vi hade möjlighet så tykte hon att vi skulle försöka åka på semester! Slappna av och bara njuta! Så i sista minuten bokade vi en resa till Italien- Södra Kalabrien 1v!
Våran semester var helt underbar!Kalabrien var ett helt fantastiskt ställe och för första gången på otroligt länge kände jag mig glad och lycklig! "Normal" igen, vilket var något jag inte hade kännt på länge!Nästan med en gång träffade vi 3 svenska par som vi umgicks en hel del med!Underbara människor!När vi åkte hem så kände jag mig som en ny människa!
Tyvärr varade inte min glädje så länge...På kvällen när vi kom hem så fick jag magsjuka!Har alltid varit immun har jag trott mot vinterkräksjukan/Calici!Micke blev dock inte sjuk,så då började jag misstänka matförgiftning eller salmonella!Jag var dålig i nästan 1v, över våran första bröllopsdag dessutom.När nästan 1v hade gått och jag fortf.hade otroligt ont i magen,sökte jag vårdcentralen. När läkaren såg mig och klämde mig på magen så gav han mig 2 val-ambulans till Kungälv eller att någon körde dit mig direkt!
Jag tyckte faktiskt inte jag hade så ont eller mådde så dåligt men mina värden var jätte dåliga och han ville att en kirurg skulle titta på mig!Och så blev det..till akuten på KS.Väl där konstaterade man att jag hade fått Pankreatit-bukspottskörtelinflammation! Jag blev inlagd på sjukhuset igen i en vecka, medans dom utredde orsaken till detta!Proverna visade att jag fått campylobakter men dom tror fortfarande inte att detta orsakade pankreatiten...men sjuk var jag...
Återigen, ett sjukhus besök, och enl kuratorn ytterligare ett trauma!Och det var det...så fort jag lades in så blev jag påmind om min sista sjukhusvistelse!Blah....
Efter detta var jag hemma i några veckor,återigen sjukskriven!Sen fick jag börja om och jobba deltid...
Jag fortsatte såklart hos kuratorn!
HÖSTEN
I okt/nov fick jag vad vi trodde var en allergisk reaktion när jag satt och fikade med min kompis.Jag skyndade mig till VC där jag fick kortison och antihistamin.Sedan hände detta igen efter ca 1v.Men denna gången var det värre och då skickade dom mig med ambulans till sjukhuset!Detta var första gången jag åkt ambulans efter min senaste tur... och så fort jag kom in i ambulansen så var jag tvungen att blunda för att försöka slippa minnas hur det var gången innan!!Så jävla jobbigt!
Var på akuten och sen skickades jag hem..svårt att veta vad jag var allergisk mot!Dagen därpå hände det igen och jag hamnade på VC..Ny ambulans in till sjukhuset.Denna gången ville dom inte chansa, så då lades jag in igen för utredning.Hade jätte svårt att andas och behövde mycket läkemedel för att må bättre.Återigen fick jag ligga på sjukhus 1v.Denna gången skickades jag hem med höga antihistamindoser,strikt diet (mat endast med salt och peppar) i väntan på allergi utredning på Sahlgrenska.Jag fick vara hemma i 3veckor med höga doser kortison och antihistamin..fick skriva matdagbok och endast äta vissa saker..ingen köpt mat eller tillbehör!
Detta var också en otrolig svår tid..jag var mycket ledsen och återigen,Trauma!Jag hade flera reaktioner hemma innan mitt besök på SU men vi löste det själva med tabletter osv! Eftersom jag inte fick äta ngt köpt bröd så fick jag lära mig att baka eget...bra i o för sig...och mina snälla föräldrar köpte en köksmaskin åt mig för att underlätta! :)
När utredning äntligen var klar kom dom fram till att jag inte var allergisk mot något utan att mina andningsbesvär berodde på en obehandlad astma(??) och att det som utlöst mina andningsproblem var grav panikångest när jag åt mat!...När läkaren sa detta till mig så tänkte jag...Jaa, nu är det bekräftat..jag har blivit knäpp!! Och konstigt hade väl inte det varit efter allt som hänt! Men mina läkare var underbara och förklarade att detta var hjärnans sätt att tala om för kroppen att den inte orkade mer psykiskt trauma! Men efter instättning och inställning av astma mediciner så mådde jag faktiskt bra och äntligen kändes det som om jag var på banan igen!
VINTERN
Julen kom, och den var otrolig svår eftersom vi skulle ha blivit föräldrar i December!Vi grät mycket,hela familjen,och sörjde ngt oerhört!Det enda positivt besked vi fick denna månaden var att min kropp ÄNTLIGEN var tillräckligt läkt,att vi efter jul i Januari 2014 kunde börja försöka få barn igen!!!!!!
Och så var 2013 slut!
Åter till sommaren....I slutet på sommaren så sa kuratorn att om vi hade möjlighet så tykte hon att vi skulle försöka åka på semester! Slappna av och bara njuta! Så i sista minuten bokade vi en resa till Italien- Södra Kalabrien 1v!
Våran semester var helt underbar!Kalabrien var ett helt fantastiskt ställe och för första gången på otroligt länge kände jag mig glad och lycklig! "Normal" igen, vilket var något jag inte hade kännt på länge!Nästan med en gång träffade vi 3 svenska par som vi umgicks en hel del med!Underbara människor!När vi åkte hem så kände jag mig som en ny människa!
Tyvärr varade inte min glädje så länge...På kvällen när vi kom hem så fick jag magsjuka!Har alltid varit immun har jag trott mot vinterkräksjukan/Calici!Micke blev dock inte sjuk,så då började jag misstänka matförgiftning eller salmonella!Jag var dålig i nästan 1v, över våran första bröllopsdag dessutom.När nästan 1v hade gått och jag fortf.hade otroligt ont i magen,sökte jag vårdcentralen. När läkaren såg mig och klämde mig på magen så gav han mig 2 val-ambulans till Kungälv eller att någon körde dit mig direkt!
Jag tyckte faktiskt inte jag hade så ont eller mådde så dåligt men mina värden var jätte dåliga och han ville att en kirurg skulle titta på mig!Och så blev det..till akuten på KS.Väl där konstaterade man att jag hade fått Pankreatit-bukspottskörtelinflammation! Jag blev inlagd på sjukhuset igen i en vecka, medans dom utredde orsaken till detta!Proverna visade att jag fått campylobakter men dom tror fortfarande inte att detta orsakade pankreatiten...men sjuk var jag...
Återigen, ett sjukhus besök, och enl kuratorn ytterligare ett trauma!Och det var det...så fort jag lades in så blev jag påmind om min sista sjukhusvistelse!Blah....
Efter detta var jag hemma i några veckor,återigen sjukskriven!Sen fick jag börja om och jobba deltid...
Jag fortsatte såklart hos kuratorn!
HÖSTEN
I okt/nov fick jag vad vi trodde var en allergisk reaktion när jag satt och fikade med min kompis.Jag skyndade mig till VC där jag fick kortison och antihistamin.Sedan hände detta igen efter ca 1v.Men denna gången var det värre och då skickade dom mig med ambulans till sjukhuset!Detta var första gången jag åkt ambulans efter min senaste tur... och så fort jag kom in i ambulansen så var jag tvungen att blunda för att försöka slippa minnas hur det var gången innan!!Så jävla jobbigt!
Var på akuten och sen skickades jag hem..svårt att veta vad jag var allergisk mot!Dagen därpå hände det igen och jag hamnade på VC..Ny ambulans in till sjukhuset.Denna gången ville dom inte chansa, så då lades jag in igen för utredning.Hade jätte svårt att andas och behövde mycket läkemedel för att må bättre.Återigen fick jag ligga på sjukhus 1v.Denna gången skickades jag hem med höga antihistamindoser,strikt diet (mat endast med salt och peppar) i väntan på allergi utredning på Sahlgrenska.Jag fick vara hemma i 3veckor med höga doser kortison och antihistamin..fick skriva matdagbok och endast äta vissa saker..ingen köpt mat eller tillbehör!
Detta var också en otrolig svår tid..jag var mycket ledsen och återigen,Trauma!Jag hade flera reaktioner hemma innan mitt besök på SU men vi löste det själva med tabletter osv! Eftersom jag inte fick äta ngt köpt bröd så fick jag lära mig att baka eget...bra i o för sig...och mina snälla föräldrar köpte en köksmaskin åt mig för att underlätta! :)
När utredning äntligen var klar kom dom fram till att jag inte var allergisk mot något utan att mina andningsbesvär berodde på en obehandlad astma(??) och att det som utlöst mina andningsproblem var grav panikångest när jag åt mat!...När läkaren sa detta till mig så tänkte jag...Jaa, nu är det bekräftat..jag har blivit knäpp!! Och konstigt hade väl inte det varit efter allt som hänt! Men mina läkare var underbara och förklarade att detta var hjärnans sätt att tala om för kroppen att den inte orkade mer psykiskt trauma! Men efter instättning och inställning av astma mediciner så mådde jag faktiskt bra och äntligen kändes det som om jag var på banan igen!
VINTERN
Julen kom, och den var otrolig svår eftersom vi skulle ha blivit föräldrar i December!Vi grät mycket,hela familjen,och sörjde ngt oerhört!Det enda positivt besked vi fick denna månaden var att min kropp ÄNTLIGEN var tillräckligt läkt,att vi efter jul i Januari 2014 kunde börja försöka få barn igen!!!!!!
Och så var 2013 slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar