Jag har alltid älskat mitt jobb! Jaa..ja blir glad av att gå in på sjukhuset!!Trots att det varit många svåra, jobbiga, ja till och med hemska dagar under åren..och att det finns mycket som behöver förändras inom svensk sjukvård.. så ser jag nästan alltid fram emot att få gå och jobba!Det är något alldeles speciellt med att kunna hjälpa människor...att bidra med något...oavsett hur stor eller liten bidraget är..de får en att må bra!..Det får MIG att må bra :)
Och För mig har mitt arbete arbete även givit mig ett förtroende för sjukvården!..för mina kollegor..läkare,sjuksköterskor,undersköterskor m.fl...Man känner sig trygg i att ens kollegor kan de dom arbetar med,oavsett område..man förlitar sig på deras kunskap helt enkelt!..
Så när man själv blir sjuk så förlitar man sig på att alla som tar hand om en,vet vad dom sysslar med: När jag har svårt att andas så förlitar jag mig på att mina lung läkare vet hur dom skall ta hand om mig...när jag har ont i magen efter mina operationer så förlitar jag mig på att kirurgerna tar hand om mig...och när jag varit gravid,så förlitade jag mig på att gynekologerna skulle ta hand om mig! Och i detta har jag alltid funnit en trygghet..Ja,ett förtroende helt enkelt för den kunskapen personalen har inom det område dom arbetar med!
Men i höstas slets denna tryggheten i från mig..i från oss..Gynekologen som vi förlitat oss på gjorde ett sådant katastrofalt misstag under min graviditet att jag nu inte kan få barn på naturligt sätt!Och jag är arg..Otroligt arg!Varför var han så nonchalant? Varför skötte han inte sitt jobb så jag sluppit genomgå detta?varför hände detta mig?VARFÖR VARFÖR VARFÖR!!
Känner mig besviken...och otroligt sviken...att sjukvården som jag förlitar mig på dagligen..och som jag vet kan fungera så väl...inte fungerade när jag behövde den som mest...
Många har frågat varför jag inte stämt läkaren..och visst, tanken har slagit mig.. men det fungerar inte så här i sverige..ärendet är anmält till Socialstyrelsen Lex Maria & att han fick sparken!.. och detta ger mig lite tröst..tröst att någon annan förhoppningsvis slipper utsättas för hans misstag...
Sååå..Älskar jag fortf mitt jobb?Absolut! Är jag ledsen & besviken & arg att sjukvården svikit mig?Självklart! Kommer jag någonsin känna trygghet & tillit för gynekologer igen?troligtvis inte....
Men att vara arg suger mycket energi...energi som ja behöver till annat...för att ta mig igenom detta...för att gå vidare..
Så där är jag nu....en dag i taget :)
Min egen erfarenhet som patient är att när saker inte går som det var tänkt drar man öronen åt sig och får patienten att känna sig besvärlig och misslyckad. Hoppas glädjen i ditt liv kan minska det arga inombords. Jag har själv två fjortonåringar hemma som började sin celldelning i ett provrör💖 Håller tummen för er oxå. Kram Lena
SvaraRaderaTack Lena! Kram kram
SvaraRadera