Jag funderar ofta på hur jag har förändrats dom senaste 4 åren...i bland tänker jag tillbaka på saker jag gjort eller sagt...eller känt...och det är nästan som om den personen var någon annan! Vissa perioder är suddiga...och för någon som inte upplevt trauma eller något som förändrat en utan att man kunde rå för det, så förstår jag att detta kan vara svårt att förstå...men hjärnan och kroppen förändras när den är tillräckligt påfrestad...och det går inte att stoppa...
när jag mådde som sämst var det som om någon annan hade tagit över min kropp & själ! En kropp och själ som alltid hade varit så stark förtvinades och bröts ner till en svag, hjälplös, ledsen människa! All kontroll som tidigare hade funnits försvann...och jag betedde mig på ett sätt jag aldrig tidigare hade gjort....jag kunde inte styra mina känslor eller förklara varför dom uppstod! Det var som om jag levde i slow motion..som i en dröm....
När jag tittade mig i spegeln kändes det som om min spegelbild var ett tomt skal av den personen jag hade varit innan jag nästan dog...innan vi förlorade 3 bebisar...innan jag opererades 2 gånger...innan jag låg på sjukhus 5 gånger på 1.5 år...
Men det tomma skalet har sakta men säkert fyllts på av den jag var förr...när ja ser mig själv i spegeln i dag, ser jag oftast en glad och stark person...vissa dagar är fortfarande otroligt jobbiga och jag kommer alltid bära med mig allt som har hänt...men dom bra dagarna är fler än dom dåliga... och det ser jag som ett framsteg...äntligen känns det som jag tar 2 steg framåt och endast ett tillbaka...det tog fyra år...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar